Vem får veta vem som har gjort anmälan?

Identiteten förblir inom en liten krets av handläggare

Identiteten på en person som gör en anmälan är i princip endast känd för den som mottar och hanterar anmälan: en utsedd tjänsteman eller ett litet team inom organisationen. Utanför denna krets delas identiteten inte — inte med en chef, inte med kollegor, inte med den person som anmälan gäller — om inte den som gör anmälan själv uttryckligen samtycker eller det finns en laglig skyldighet att dela informationen, till exempel vid en brottsrättslig utredning. Denna sekretessplikt gäller för alla som är inblandade i handläggningen, även om den personen inte är slutligen ansvarig.

Denna utgångspunkt gäller både i Nederländerna och i Tyskland, eftersom båda länderna har genomfört EU:s whistleblower-direktiv i nationell lagstiftning. Vikten som ges till detta skydd varierar dock i praktiken: i Tyskland finns en böter för brott mot sekretessen kring den som gör anmälan angiven i själva lagen, som en av de allvarligare överträdelserna vid sidan av vedergällning och hindrande av en anmälan. I Nederländerna har Whistleblower House för närvarande ingen befogenhet att ge böter för detta, men underlåtenheten att skydda identiteten på den som gör en anmälan är en av tre grunder på vilka framtida sanktionsbefogenhet förutses.

Artikel 16 i direktivet förpliktar till sekretess

Sekretessplikt kring identiteten på den som gör en anmälan följer av artikel 16 i direktiv (EU) 2019/1937, som i Nederländerna är implementerat i Wet bescherming klokkenluiders och i Tyskland i Hinweisgeberschutzgesetz. Båda lagarna följer därmed samma europeiska grund, med en egen utformning av övervakningen: i Nederländerna ligger sanktionsbefogenheten ännu i lagberedning, i Tyskland är bötern för sekretessbrott redan införd i § 40 HinSchG.