När kan en anmälare vända sig till Varslingskanalen?

Extern rapportering tillåts även utan tidigare intern rapportering

En anställd får i de flesta fall gå direkt till Whistleblower-huset, även om ingen intern rapportering ännu har gjorts. Det direktiv som ligger till grund för det nederländska rapporteringssystemet utgår från två likvärdiga vägar: en intern rapportering till den egna organisationen och en extern rapportering till en utsedd myndighet. Valet mellan dessa ligger hos den rapportöralltid själv; en skyldighet att först göra en intern rapportering innan extern rapportering är tillåten finns inte i direktivet.

I praktiken rekommenderas intern rapportering ofta som ett första steg, helt enkelt för att en missförhållande då löses närmare källan och organisationen får chansen att åtgärda det. Men det är ett praktiskt råd, ingen laglig ordning. Den som inte har förtroende för den interna proceduren, som är rädd för vedergällning, eller som har ett ärende som bättre passar en sektorspecifik tillsynsmyndighet, kan vända sig direkt externt. Förutom Whistleblower-huset finns det sektorspecifika rapporteringspunkter som, beroende på rapporteringens ämne, också erbjuder en ingång — till exempel hos finansiella tillsynsmyndigheter. Vilken väg som är mest lämplig i ett konkret fall beror på ärendet och rapportörens preferens; lagen själv föreskriver ingen ordning.

Detta följer av artikel 10 och 11 i direktivet

Artikel 10 i direktiv (EU) 2019/1937 föreskriver att medlemsstaterna säkerställer att en rapportör har tillgång till en extern rapporteringskanal utan att en tidigare intern rapportering krävs. Artikel 11 i samma direktiv förpliktar medlemsstaterna att faktiskt etablera dessa externa rapporteringskanaler och ange vilka myndigheter som fyller denna roll. I Nederländerna ligger denna roll hos Whistleblower-huset, kompletterat med sektorspecifika tillsynsmyndigheter för ärenden som faller inom deras specifika område.