Vid hur många anställda är en varslingskanal obligatorisk?

Från femtio anställda, med sektoriella undantag

Gränsen för en obligatorisk intern rapporteringskanal ligger i Nederländerna och Tyskland på femtio anställda. Under denna gräns gäller skyldigheten i de flesta sektorer inte, och över denna gräns bör det finnas en rapporteringskanal med ett förfarande och tidsfrister inom vilka en rapportör får svar.

På denna huvudregel finns undantag som sätter gränsen åt sidan. I Nederländerna gäller skyldigheten även under femtio anställda för arbetsgivare inom finansiella tjänster, produkter och marknader, inom bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering, inom civil luftfart, inom sjöarbete och hamnstatskontroll, samt inom offshore olje- och gasverksamhet. I Tyskland gäller detsamma för värdepapperstjänster och värdepappersföretag, samt för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering. En organisation som är verksam inom någon av dessa sektorer gör således väl i att kontrollera sin egen situation, även med färre än femtio medarbetare.

Bakgrunden: direktiv, Wbk och HinSchG

Skyldigheten själv kommer från artikel 8 i direktiv (EU) 2019/1937, som åläggur medlemsstaterna att göra interna rapporteringskanaler obligatoriska. Nederländerna har genomfört detta i artikel 2 i lagen om skydd för rapportörer, med gränsen på femtio anställda och de sektoriella undantagen i artikel 2, 2a och 2b i samma lag. Tyskland har genomfört detta i Hinweisgeberschutzgesetz, med samma gräns på femtio anställda och de sektoriella undantagen i § 12 Abs. 3 HinSchG. Huis voor Klokkenluiders tillhandahåller på sin sida för arbetsgivare en förklaring av den nederländska regleringen; för den exakta avgränsningen av de sektoriella undantagen och för frågan om en specifik organisation omfattas, är själva lagstexten den plats man bör återvända till.