utredningen av en anmälan tar lång tid, kan jag förlänga tidsfristen för återrapportering
Tre månader är den lagstadgade gränsen, inte en riktlinje
Tidsfristen för återrapportering är fastställd till högst tre månader efter mottagningsbekräftelsen, och denna tidsfrist är inte något som arbetsgivaren själv kan förlänga. Artikel 9 i direktiv (EU) 2019/1937 talar om en rimlig tidsfrist som inte är längre än tre månader, och detta "inte längre än" är ett maximum, inte ett målvärde som kan skjutas uppåt om utredningen behöver mer tid. Om en utredning tar längre tid, ändrar det inte det ögonblick då den rapportörkällor förtjänar återrapportering — det ändrar bara vad denna återrapportering innehåller.
I praktiken innebär detta att återrapporteringen inom tidsfristen inte behöver bestå av ett slutgiltigt slutbeslut. En mellanrapport — utredningen pågår ännu, dessa steg har tagits, detta är det förväntade nästa steg — uppfyller också skyldigheten att informera den rapportörkällan inom tidsfristen. Det som inte går, är att stanna upp klockan eller förlönga själva tidsfristen för att utredningen ännu inte är slutförd. Den som är osäker på vad som exakt måste ske under dessa tre månader, hittar förklaringen om när en rapportörkälla måste informeras om bedömningen och stegen för perioden omedelbar efter en anmälan i vad man ska göra efter mottagandet av en rapportörkällor-anmälan.
Där detta följer från: artikel 9 i direktivet och artikel 2 i Lagen om skydd för rapportörkällor
Artikel 9 i direktiv (EU) 2019/1937 formulerar återrapporteringstidsfristen som ett maximum på tre månader, avsett att ge den rapportörkällan vägledning om när han eller hon hörs — inte som en minimitidsfrist som utredningen måste avvakta. Artikel 2 i Lagen om skydd för rapportörkällor tar denna skyldighet över för den interna anmälningsproceduren i Sverige, utan att presentera någon separat möjlighet till förlängning. Även § 17 i den tyska Hinweisgeberschutzgesetz, som beskriver förfarandet för interna anmälningar, utgår från denna fasta tidsfrist som ramverk inom vilket den rapportörkällan måste höra något från organisationen. Ingen av de tre källorna erbjuder grund för att förlänga själva tidsfristen vid en långvarig utredning.
Vad detta baseras på
- Artikel 9 i direktivet (EU) 2019/1937 — återrapporteringsperioden på högst tre månader
- Artikel 2 i lagen om skydd för rapportörer — det interna rapporteringsförfarandet
- § 17 Hinweisgeberschutzgesetz — förfarandet för interna rapporter
Förordningen finns på EUR-Lex. Vi gör referenser för varje påstående; du behöver inte tro på oss.
Det konkreta som du måste göra
Genomförandet för varje skyldighet, med de relaterade tidsfristerna och mallarna för att dokumentera det, finns i prenumerationen.
Visa prenumerationen Först den kostnadsfria snabbkontrollenDetta är inte juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om den lagstiftning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådgör du en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.
Skrivet med AI baserat på källorna ovan, granskat av en människa den 2026-09-05. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.